Posted 12:57 PM by soundofsuburbia

Digfi och jakten på en dräglig tillvaro.

Nu har klockan slagit 24.00 och därför hälsar vi lördagen den tionde spetember 2005 välkommen. Och detta datum innebär mer specifikt att ikväll är det Digfi:Mix på Nalen bar i Stockholm.

Jag ser fram emot detta evenemang med lika delar oro som glädje.

Glädje eftersom det på pappret ser ut att kunna bli en mycket trevlig tillställning. Med Lars Jämtelid, Stefan Zachrisson, Angelica Butura, Olof Rundcrantz, Tobias Hansson, Märta Myrstener, Marcus Joons, Anton Gustavsson och Tobias Norström bakom skivspelarna samt Montt Mardié på scen - vad kan gå snett egentligen? Inget, i alla fall vad gäller bra musik.

För det är här oron sticker fram sitt otäcka anlete. Visst kommer jag att omges av fantastiska toner, men är jag stabil nog att klara av en utgång till? Mitt psyke befinner sig just nu i konstant berg- och dalbana vilket gör alla ölintag till något av ett lotteri.

I förrgår till exempel, på Volupté, befann jag mig på toppen av den högsta ego-kulle jag någonsin bestigit... och allt hade sin utgångspunkt i att jag när jag åkte dit delade buss med en tjej som satt och grät. Det kanske låter konstigt men det är helt sant, när jag noterade henne där längst bak i 1:an lade mitt självförtroende i överväxeln och jag tänkte att jag bara måste muntra upp henne, måste göra henne glad igen. Så jag plockade fram min spritpenna och några gamla A4 från Ryan Air och började tillverka små planscher bestående av peppande text och bilder på rymdvarelser. Tyvärr arbetade jag så intensivt att jag höll på att missa min hållplats och var därför tvungen att kasta mig av utan att ha gett den ledsna flickan ett endaste litet verk. Men detta faktum, som vanligtvis skulle gjort mig nedstämd i en vecka, fick mig då inte att känna någon större ånger. Med skuttande steg sprang jag till Nalen och delade ut affischer till hälften av alla närvarande i stället. Sedan drack jag några stora stark och blev i hjärnan en korsning mellan Atilla och Lil Jon - alla kvinnor i lokalen ville hoppa i säng med mig och männen tyckte jag var en hjälte av astronaut-mått.

När jag ett antal timmar senare vaknade i min säng var det med ett ryck och med ohygglig skam i själen, min privata biosalong visade mina sämsta sidor non-stop och på mycket hög hastighet.

Tur då att jag har ett jobb att gå till, arbetsmoralen vann snabbt över negativismen och på darriga ben lämnade jag lägenheten och sick-sackade mot Västerbron.

Hade det varit helg hade jag tillbringat den under täcket.

Så andra sidan av myntet; för en vecka sedan tackade jag nej till en klubb med den apatiska motiveringen att jag ville stanna hemma, titta på "Stadskampen", hälla i mig Kung och tycka synd om mig själv. När jag morgonen efter denna misär slog upp ögonen var jag energisk som tio man, drog upp riktlinjer för ett dussin nya projekt och tog tag i flera saker som jag haft liggande.

Det här är inget ovanligt, alla människor pendlar. Men för mig, som är van vid stabilitet och lugn och ro, är det något nytt.

Vi får alla se vad som händer. Om vi springer på varandra på Digfi:Mix, kom fram och säg hej.

Posted 10:06 PM by soundofsuburbia

Video game-chip-micro-blipp-blopp-bitpop-lo-fi-whatever-you-call-it-music, del två.

För några dagar sedan landade ett paket från Rebel Pet Set på mitt skrivbord. Två skivor och ett vänligt brev var dess innehåll, en störtflod av känslor, minnen och tankar var vad det förde med sig.

CD nummer två: Role Models "A New Fragrance EP".

Albumomslag och deras design har jag ett rätt ambivalent förhållande till. Å ena sidan är jag av den åsikten att allt detta egentligen inte spelar någon större roll, det är tonerna som döljer sig inuti pappret och plasten som är det viktiga. Å andra sidan kan jag inte hjälpa att bli barnsligt uppspelt när jag får en genomtänkt, unik och estetiskt tilltalande produkt i min hand.

Tretummaren "A New Fragrance EP" är omgiven av en sober parfymask-liknande förpackning.

Det är ett av de snyggaste konvolut jag sett i år.

Turligt nog är musiken på "A New Fragrance" också väldigt bra. Turligt nog för Role Model, ty hade den vackra lådan döljt unket innehåll hade jag kännt mig lurad och därför attackerat den i skrift, doppat tangentbordet i syrlighet och sågat, sågat, sågat... eller något.

I alla fall, jag tänker inte orda om "A New Fragrance" mer än så. Det finns Role Model-mp3:or att ladda ner på Rebel Pet Set och gillar du vad du hör där är det bara att bege sig till Retinascan och beställa den.

Men ursäkta mig nu, jag måste återgå till att titta och lyssna.

Posted 12:12 PM by soundofsuburbia

Video game-chip-micro-blipp-blopp-bitpop-lo-fi-whatever-you-call-it-music.

För några dagar sedan landade ett paket från Rebel Pet Set på mitt skrivbord. Två skivor och ett vänligt brev var dess innehåll, en störtflod av känslor, minnen och tankar var vad det förde med sig.

CD nummer ett: Goto80:s "Commodore Grooves".

Själv var jag aldrig en del av demoscenen ("a sort of virtual society of creative computer nerds" lyder definitionen på konvolutet till "Commodore Grooves") som florerade i slutet av åttiotalet, men många av mina bästa vänner var det. Jag har nämligen alltid saknat de egenskaperna som jag förmodar gör folk till bra programmerare; logiskt tänkande, envishet, tålamod... samtidigt som jag alltså gillar att umgås med personer som innehar just de kvalitéerna.

I alla fall, ovanstående förhållande tog sig bland annat uttryck i att mina kompisar och jag träffades i Daniels pojkrum i källaren på Avstyckningsvägen, startade Amiga 500:an och tog del av de senaste disketterna fyllda med ögon- och örongodis skapat av något av alla otaliga crews.

Det var tider!

He franticly began collecting demos and games, and started learning the music-technology of this 1982-computer. In the mid 90's, Anders took the alias Goto80 and appeared in the C64-scene in 1996.
- Linernotes till "Commodore Grooves".

Vi är många som har relationer till datorer skapade av Commodore. Några nöjde sig med att se dem som spelkonsoller och möjligheter att njuta av grafik/ljud-explosioner. Andra, till exempel Anders "Goto80" Carlsson, var aktiva gränsförflyttare som knappast kände tillfredsställelse med att sitta still och vara passiv. Vilket vi alla ska vara tacksamma för.

Ty i somras släpptes då Goto80:s "Commodore Grooves"; en CD fylld med över två timmar C64-musik, text, grafik, filmer och mer, mer, mer.

Ska jag vara helt ärlig så trodde jag inte att jag skulle gilla den lika mycket som jag gör. Kring milennieskiftet var det ju väldigt många toner som skapades på Game Boys (Johan Kotlinski som driver Rebel Pet Set är för övrigt mannen bakom Little Sound DJ), C64:or, Sidstations, Amigas och så vidare. Ska jag vara helt ärlig så tröttnade jag efter ett tag på dessa väldigt många toner, det blev helt enkelt för mycket av för samma sak. Guldkornen fanns alltid där, givetvis, men jag orkade inte leta upp dem.

Pausa, kliv av, kom tillbaka med förnyad kraft.

Entusiasterna fortsätter.

Och den 7/9 2005 har jag knappt lyssnat på något annat än "Commodore Grooves".

Fortsättning följer.

Posted 5:30 PM by soundofsuburbia

La-la-la-la-lalalala-la.

Att hävda saker som "x gjorde min vinter" och "y är verkligen augusti" är något jag gör med alarmerande regelbundenhet och egentligen borde jag lägga av med det. Men som ett kanske sista farväl till fenomenet tänker jag ändå deklamera att är det något band som definierat sensommaren för mig i år så är det Göteborgstrion Midaircondo.

Folk som känner mig vet att mitt föhållande till "Shopping For Images", deras kommande debutskiva, ligger på gränsen till det besatta. Jag har i text redan redogjort för detta - läs mer i Sonic nummer 24 - så ytterligare beskrivning får ni lov att glömma. Just här och nu är det nämligen inte läge att återta platsen under soffan och de många pappersnäsdukarna.

I alla fall så tänkte jag tipsa om att det finns en Midaircondovideo att beskåda på Type Records hemsida. Låten som satts i bilder är "Serenade", regissören är Hanna Elin Åhman och du behöver QuickTime.

Uppdatering: Heh, citatet på dotshop.se-sidan som jag länkade till ovan är från nämnda text.

Posted 1:45 AM by soundofsuburbia

Proust.

Att dofter, smaker och platser kan få en att minnas människor är allmänt vedertaget. Däremot måste jag säga att det här med associationer varje gång jag drar handen genom mitt veckogamla skägg är något nytt. I alla fall för mig.

Posted 12:56 AM by soundofsuburbia

Viktor Sjöberg, del ett.

Frågar ni mig så svarar jag att Viktor Sjöberg är Sveriges just nu bästa och mest förbisedda artist. I flera år har han nu släppt fantastiska och genreobundna cd-r:er under en mängd alias och i princip alla som kommit i kontakt med dem har verkligen dyrkat vad de hört.

Men ändå är han så långt ifrån att vara en del av "den breda massans medvetande", ett hushållsnamn... Så väldigt, väldigt långt ifrån.

Vilket är en sådan synd och skam att jag i princip bara vill tillbringa min tid med att ligga i sängen, stirra upp i taket och sucka så länge detta missförhållande är verklighet.

Nej, det här inlägget handlar inte om att "jag vet något som inte ni vet" eller "ni är dumma som inte fattar det här" eller så. Det här inlägget handlar om kärleken till en mans toner och på sådant följer ju alltid en vilja att missionera.

Så funkar i alla fall jag.

Det vill säga: Viktor Sjöberg. Upptäck. Och förstås, har du redan gjort det, bra!


Viktor Sjöberg, del två.

Tillsammans med Lady Godiva Operations-Gustav har Viktor etiketten Elefantkvinnan. Folk som är intresserade av väldigt god musik, väldigt god design och väldigt gott, konceptuellt tänkande borde helt klart köpa allt som hittills getts ut på det bolaget.

Tre släpp hittills och mer är att vänta. Lägg Elefantkvinnan bland dina bokmärken och lägg undan pengar.


Viktor Sjöberg, del tre.

Billy Rimgards första samling på Monotoni - "Monotoni #1" - gick stolligt bra vad jag förstått. Hurra! Och nu är det dags för uppföljaren, titulerad precis som man kan tänka sig. För några dagar sedan gick Billy ut med låtlistan på Beneath a Steel Sky och för er som inte orkar klicka på länkar så klipper jag och klistrar.


MONOTONI #2
01. Cotton Ferox - »Phantasmoplasm (Unai remiks)«
02. Sonores - »Jonathan«
03. Mr.Suitcase feat. Angelique - »La Menteuse«
04. Mokira - »Backwars«
05. Bauri - »Hertsi«
06. The Tough Alliance - »Holiday (Mont Ventoux remix)«
07. Ban Ham - »Life«
08. The Field - »Serenade«
09. Mont Ventoux - »Your Daft Punk Records (Viktor Sjöberg’s ‘Your Deathprod Records’-remix)«

Av allt att döma en av årets bästa kompilationer och definitivt ett måste i allas våra hyllor. Dessutom är spår nio bland det bästa jag hört i år.


Inte så mycket Viktor Sjöberg, men kopplingen finns ju där ändå.

Nu på torsdag, den 8/9, är det Volupté på Nalen Bar i Stockholm. Och förutom uppträdanden av Unai och DJ-set av Sarah Nyberg Pergament och Marcus Joons innebär den klubben också releasefest för "Monotoni #2". Taget.

Viktor Sjöberg, del fyra.

elefanten (sonores). Det är allt.

Posted 12:25 AM by soundofsuburbia

iTunes som blandband, DJ-set och en metafor för livet.

En annan sak som jag roat mig med är att fylla mitt iTunes med skivor som är "väldigt bra alster jag inte lyssnar på så ofta som jag borde". Dagens rippar som föll inom den kategorin var bland andra Tinsels "The Lead Shoes" (en CD för övrigt utgiven av Keyhole Records och The Broken Face), Det gamla landets självbetitlade platta, The Magic Carpathians & Zygmunt Stenwaks "Water Dreams" och More Dogs "Never Let Them Catch You Crying".

Mitt iTunes börjar alltså arta sig till att bli det bästa iTuneset i världen!

Men en sak som börjar krypa fram ur skuggorna - ett vägskäl i mitt fortsatta jobb med mp3:or och CDDB - är att jag inser att jag mer och mer börjar tänka i röda trådar. Det finns nämligen en sådan som går igenom de album jag räknade upp ovan och jag vet exakt var fortsättningen finns; i Jackie-O Motherfucker, Bird Show, Threnody Ensemble... jag ser följande fullängdare framför mig, i mitt huvud och i mitt hjärta.

Frågan är dock om jag ska ge mig hän och jobba på detta sätt eller hålla mig till min grundidé? Som det ser ut nu blir det det förstnämnda, främst eftersom jag är så sugen på att lägga in Jackie-O Motherfuckers "Liberation".

För vad jag verkligen vill göra just nu är att ta del av Jackie-O Motherfuckers "Liberation". Visst, det är inte deras bästa alster, men jösses vad bra det är.

Posted 12:02 AM by soundofsuburbia

Min nya laptop och jag, vi trivs bra ihop.

Det är något visst med helt tomma datorer, en omstart på mer än ett sätt.

Oändliga fält av utrymme som man förfogar över, raskt fyller man dem med sakerna som man anser nödvändiga. I mitt fall går Firefox, Audacity och iTunes före alla andra.

Grundmjukvaran. Vad jag verkligen behöver för att fungera på en daglig basis.

De stora tre. De som hängt med ett bra tag.

Efter dem väntar övrigt lull-lull. Till exempel: När jag nu tillbringar mycket tid ensam har helt plötsligt chat blivit en grej i mitt liv. Jag som alltid sagt att jag hellre dör än installerar MSN Messenger blir nu helt överlycklig när jag kommer hem och ser att sju personer lagt till sig själva på min kontaktlista.

Vem kunde ana?